I Eritrea, där Kebrom Tekle är född och uppvuxen, anses lärare befinna sig högst upp på samhällsstegen – näst efter gud.
– Det kan ha medverkat till att jag redan som barn ville bli lärare, säger han och skrattar.
Även om vägen stundtals har varit snårig, så har hans målmedvetenhet att bli lärare alltid funnits där. Den har tagit honom från Eritrea till Södermalm. Från en lärartjänst på universitet i Addis Abeba, via ett SIDA-stipendium i tropisk ekologi som ledde till en doktorsexamen på Uppsala universitet till ett påtvingat asylsökande – och slutligen i hamn som uppskattad gymnasielärare i geografi, miljökunskap och samhällskunskap på IEGS, där han har arbetat i 15 år. Den starka drivkraften och energin är också något som han vill förmedla till sina elever.
– Jag är själv en kämpe och jag tror att det smittar av sig på eleverna. När de tackar mig för att de har utvecklats och presterar bättre, så svarar jag att de inte ska tacka mig – de ska tacka sig själva; det är de som har kämpat, säger han.
– Jag har alltid satt upp tydliga regler för vad som gäller i mitt klassrum – kepsar ska av, mobiler stängas av och när dörren är stängd så förblir den stängd till dess att lektionen är slut. Min erfarenhet är att kräva respekt, föder respekt.